Utsidan ger insidan en chans.
jag har försökt flera gånger att prata, men du vill inte... såklart vet jag att det tar tid o drf vill jag att du ska tänka noga över saken. visst vill jag hjälpa dig, men jag vet fan inte hur. ska jag låta det va, ska jag säga till någon proffissionell, ska jag ta saken i egna händer. jag bryr mig faktist. jag är inte spec bra på att trösta för folk har aldrig tröstat mig. o jag har slutat med min bantning om du har märkt d. jag äter. o jag e mer än nöjd med min kropp. för jag insåg att det kunde har vart 1000 gånger värre o jag klagar inte. jag vill verkligen prata om det, men du vill aldrig. so whenever your ready im here. det enda som jag egentligen e ledsen över är att jag saknar den gamla du. jag vill veta vad som ligger bakom allt det här. jag känner att det finns en anledning, en större. inte bara det som du skrivit. jag är inte sur på dig eller det du gör. jag vill hjälpa, ge mig en chans att göra det. jag öppnade mitt hem till dig när du behövde det, även fast du aldrig kom. jag hade förberett allt för att du skulle känna dig bekväm hos oss. så jag finns här, även om jag inte är bra på att visa det. kom, närsomhelst, varsomhelst, peta mig på axeln så pratar vi. släpper ut allt så vi kan gå vidare.
<3