Utsidan ger insidan en chans.

Jag blir rörd (?) av alla kommentarer. Men det ni inte fattar är att det inte bara handlar om hur jag ser ut, för jag ser ok ut. Men jag mår dåligt i min kropp. Jag känner mej inte hemma. Det känns som om jag är en främling i min egen kropp, som om min själ inte passar in, fel pusselbit liksom.
Och om ni verkligen är vänner borde ni hjälpa mej utan att jag äns frågar. Ni borde se att jag mår dåligt och försöka prata med mej om det, men om ni inte vill hjälpa så gå inte runt och tänk skit om mej och skicka sånna kommentarer, för de där kommentarerna kommer inte hjälpa, kanske t.o.m. tvärtom.
Sååå.... Antingen lämnar ni mej helt enkelt ifred eller så hjälper ni mej utan att skylla allt på mej!
.
Och jag säger inte att feta är fula på det sättet, för andra tycker kanske att tjejer med kropp är snygga, men jag tycker inte att jag passar i det. Jag tycker DU är fin (du borde veta att jag pratar om dej), men jag skulle inte passa i din kropp. Och btw du är inte så oskyldig du men. du bantar också.

.

Kommentarer
Postat av: Anonym

jag har försökt flera gånger att prata, men du vill inte... såklart vet jag att det tar tid o drf vill jag att du ska tänka noga över saken. visst vill jag hjälpa dig, men jag vet fan inte hur. ska jag låta det va, ska jag säga till någon proffissionell, ska jag ta saken i egna händer. jag bryr mig faktist. jag är inte spec bra på att trösta för folk har aldrig tröstat mig. o jag har slutat med min bantning om du har märkt d. jag äter. o jag e mer än nöjd med min kropp. för jag insåg att det kunde har vart 1000 gånger värre o jag klagar inte. jag vill verkligen prata om det, men du vill aldrig. so whenever your ready im here. det enda som jag egentligen e ledsen över är att jag saknar den gamla du. jag vill veta vad som ligger bakom allt det här. jag känner att det finns en anledning, en större. inte bara det som du skrivit. jag är inte sur på dig eller det du gör. jag vill hjälpa, ge mig en chans att göra det. jag öppnade mitt hem till dig när du behövde det, även fast du aldrig kom. jag hade förberett allt för att du skulle känna dig bekväm hos oss. så jag finns här, även om jag inte är bra på att visa det. kom, närsomhelst, varsomhelst, peta mig på axeln så pratar vi. släpper ut allt så vi kan gå vidare.



<3

2011-12-05 @ 20:05:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0